Bubblande skalle...

Nu sitter man här... för nu har en ny dag kommit... jag vaknade vid 04:15 och kunde inte somna om. Vad detta nu beror på kan ingen veta. Ibland kan jag bara inte somna om när jag väl vaknat o denna morgon blev just en sådan morgon. Men inte gråter jag för det, för jag får ju sitta vid köksbordet för mig själv o njuta lite av tystheten. Det är vid sådana här tillfällen man har möjlighet att fundera på allt o ingenting. O just nu florerar det mängder med saker i mitt huvud. Svårt att plocka ut just en specifik grej men för att göra det hela lite roligare eller tråkigare så ska jag inte säga nåt.. haha utan jag delar med mig av lite bilder istället tills jag kommer på nåt fyndigt att säga...
Helt plötsligt blev jag tom o skallen. hm hur det kan bli. Virr panna nummer 1 ja tack. Men hur som helst så är jag en rolig tjej på snart 30 jordsnurr. Jag bor med min man Henrik, dotter Milda, hunden Svante och katterna Cosmos o Smirre i ett hus utanför Söderhamn.
På min fritid(som jag snart ska ta upp igen efter snart ett år på hyllan) så spelar jag handboll i Strands IF ,umgås med mina vänner och familj. Just nu hinner man inte med mer än att vakna lägga sig på soffan o sen är det dags för Henrik att dyka in genom dörren ja för då har hela dagen gått.. hm får bli ändring på det snart.
Annars så är jag rätt rolig(enligt mig själv) har jävligt dålig humor men är rätt så trevlig ändå. Mina funderingar på livet är inte så speciellt komplicerade alls. Tar dagen som den kommer och gör det jag tycker är roligt. Klart man kan göra saker som är tråkiga också... men det blir ju aldrig roligare än man gör sig.
Efter snart 30 år... gah 30 år!!!!!!!!!!!!!!! så har man en väldans kunskap om livet, dock inte lika mycket som de som är äldre förstås. Men hur som helst...så jag känner att leva är hur enkelt som helst.
Mina vänner har jag valt med omsorg. Vad vore livet utan vänner??? himlans dött iaf tycker jag! Så alla mina vänner Tack för att ni finns och gör min vardag till en fest!!!

Hur träffades jag o Henrik då?! Ja för att inte bli långrandig så hittade Henrik mig i garderoben på Heartbreak  i Gävle sommaren 2006. Jag var så bedårande vacker så han ramlade i trappan.. ja kanske inte ramlade men snubblade lite lätt... eller inte snubblade direkt heller.. kanske var en önskedröm att han skulle göra det.. jaja hur som helst så träffades vi där. Han bodde i Söderhamn och jag var bosatt i Borlänge på den tiden. (på den tiden.. nu lät jag gammal... ) Detta var i Juli och i December flyttade jag tillbaka till brottsplatsen Söderhamn. Sen rullade det på med en väldig fart...
juni 2007 Fick vi nycklarna till Huset.
Juli 2007 Cosmos kom till vår familj
Maj 2008 Svante kom till vår familj
Juni 2009 Vi gifte oss. Mer om det sen...
Juli 2009 Smirre kom till vår familj
Nov 2010 Kom Lilla Milda till världen!!
puhh uträttat så mycket på så kort tid... under denna tid har vi lyckats förlora 2 katter också.. så cosmos har överlevt dem båda två.. men nu blir det inga fler djur när dessa har gått ur tiden. PÅMINN MIG OM DET SNÄLLA!!!!

Ni som undrar hur vi gifte oss så kan jag berätta att ingen visste om det... haha alla blev totalt grundlurade.
På Henriks sida så har dem stuga ute på en ö i Skärgården... Det var där vi ville gifta oss... på bryggan... inge stort alls utan bara nåt litet.. var så himla nära att ingen skulle få vara med på det men nu blev det såhär iaf. Och hur bra blev inte det då så säg. =)=)
Allt var planerat in i minsta detalj, kläder,taxibåt,mat, vittnen,sång, vigselförättaren, ringarna men framförallt överraskningen. =) (ni som känner mig vet att jag ÄLSKAR ATT ÖVERRASKA) hihi
Vi lurade ut Mamma och Svempa till stugan för vi skulle bjuda på mat för att dem hade varit snälla och hjälpt till med Svante när vi var på Kreta i 2veckor. Så efter många om och men så satt dem där ute på altanen ovetandes om vad som skulle hända. hihi
I hamnen så packade vi in oss i taxibåten med pirrande magar. Hur skulle detta gå... tänkte man... man ville skynda på båten så mycket man bara kunde. Det kändes som en evighet att åka ut till stugan (något som brukar ta 10 min..och som nog tog det även denna gång). När vi rundade udden från det öppna havet,då visste man att nu är vi synliga...då började pulsen stiga... och när vi vänder nosen mot bryggan där vi ska kliva av så hade jag hjärtat i halsgropen. Vi närmade oss sakta men säkert. Hur gick tankarna på alla som såg taxibåten närma sig bryggan där den aldrig brukar lägga till utan bara passera. ;) när vi väl lägger till så kommer Svärfar och Henriks farbror och tar emot båten,fortfarande ovetandes om vad som skall hända.. Minen på Svärfar när han försöker titta in genom rutorna på båten, som dock är tonade, är oförglömlig. =) När vi kliver ur båten är bara en transportsträcka... shit vilken dimma man hamnade i.. Det regnade, tårarna sprutade, kramar byttes med varandra och ett o annat svärord. haha men i det stora hela så blev dagen det finaste av dem alla. Det blev precis så som vi ville ha det.
Allt lyckades fastna på film så nu har vi det sparat tack vare Familjen Sjödin(henriks farbror med familj).
Den här filmen ska Milda få se på när hon blir stor. För då får hon se det också.. Se hennes föräldrars stora dag.
Nej nu ska jag sluta pladdra... får spara lite till andra dagar på dagarna...
Nu ska jag ta hand om min lilla dotter som tydligen inte vill sova längre idag.. dock rätt bra egentligen eftersom vi ska iväg på äventyr.  Så på återseende...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0