Jag fick hjälp av Helena, TACK!!, med att starta upp min blogg. Så nu sitter man här o ska skiva mitt andra inlägg. trodde aldrig att jag skulle bli en bloggare.. tror jag ingen trodde. Men vilket pillergöra egentligen. Blev imponerad av Helena när hon satt o fixade o donade. Men det säger väl bara pang så är man likdan snart.

Är riktigt nöjd med hur den ser ut så ja den får nog se ut såhär ett tag. =) tills jag känner att den ska ändras om.

Så jag säger TACK än en gång Helena.

Som sagt så har familjen Sjödin börjat ett nytt liv. Vi är inte längre bara vi två och djuren utan vi har en till liten krabat att ta hand om. Lilla Milda som valde att komma ut till denna skruvade värld 8 dagar för sent... men tackar för det, för vilket läckert personnummer hon fick sen då. 10-11-12.

Vardagen är och kommer aldrig mer bli sig lik. Men inte gråter jag för det utan någon gång i livet ska man väl ta det klivet o bli vuxen...fast vuxen kommer jag aldrig bli ändå... i sinnet då för er som inte känner mig.

Min vardag kommer innehålla vab dagar, Föräldrarmöten(dock om några år), förhoppningsvis Träningar ( handboll) och arbete. Tänk vad fort tiden o vardagen förändras. Från att vara den spontana flickan till att leva i sin egna bubbla(tillsammans med min familj) harmoniskt o fridfullt. Ja det är som alla säger.. det är tur man har 9 månader på sig att förbereda sig för det som komma skall.

Men Ack så efterlängtad den vardagen var. O så underbar den är o kommer att vara. <3 <3 <3

Så nu ska jag ta o hugga in i den goda hamburgare min käre man lagat och sedan luta mig tillbaka i soffan för att bara vara på det sättet som familjen Sjödin är, alldeles alldeles underbar!!!

Så på återseende....